Vaccinstegring

Så är det då gjort. Första sprutan erhållen och tid bokad för den andra sista veckan i maj. Man skall tydligen vara superfrisk för att få sitt vaccin – åtmistone verkade det så med alla stora plakat på hälsovårdsstationen att hit får ingen med snuva, hosta etc etc komma. Jag som alltid småhostar fick hålla emot en extra gång så jag inte skulle bli utslängd (har astma). Ett flertal andra mellan 20-59 år var också på plats, även om vi ganska bra smög om varandra. Det tog kanske 2 minuter inne hos hälsovårdarna och sedan skulle man vänta 10 minuter i korridoren för att se att man inte fick följder av vaccinet.

Snabbt och effektivt. Fastän det var ju i sig inte ett allomfattande väntande på biverkningar för på kvällen började jag småfrysa och sov knappt på hela natten. Jag hade 37 grader på morgonen och har varit slö hela dagen idag. Det kan ju förståss bero på gårdagens skidtur, 10km på bysbanan. Bara några kilometer till så blir det jämnt 200km. Jag har skidat ofta detta år, men inte så långa sträckor, men istället mycket sol 🙂 Anyways, tror det är coronavaccinet för jag har inga andra fel än smått stegring.

Idag var jag på kandidatutbildning, dvs deltog i videomöte – partiet berättade vad som finns för hjälp och påminde oss om tidtabeller för fotografering, fylla i valmaskiner od. Vi konstaterade före mötet att det nog är bäst att fortsätta som vanlig och ta ställning till eventuell valflytt när vi vet det. Nå, det tog ju inte mer än ett par timmar efter mötet så var det klart att valet flyttas och förhandsröstningstiden blir längre, vilket nog är bra. Även om vi får 1/3 av de nya fall som THL förutspått är vi uppe i flera tusen insjunknade per dag. Och långt fler i karantän. Så det kan nog vara lättare att hålla val i juni, än att försöka fixa det i april. Trots att det är stökigt att flytta valet. Men vi får ju ett par månader extra för att göra kampanj 🙂 .

Tjuhuu, nu får jag beställa tid :-)

… även om ingen vet om det fungerar imorgon bitti 3.3, ifall alla andra under 60 också beställer vaccintid. I ett par veckor har jag väntat på att tidsbeställningen ens skall öppna, och nu gjorde den det. Vi Sibbobor som är 20-59 år gamla, och hör till riskgrupp 1, får nu beställa vaccintid. Vore intressant att veta hur många som hör till gruppen i kommunen, så man vet hur unik man är 🙂 Just nu har 6,9% av hela befolkningen fått vaccin, 7,7% i Sibbo.

Skidning och politik och litet kandidatutbildning har jag sysslat med. Börjar märka att jag blir smått nervös om jag inte har något vettigt att göra, men blir jättetrött efter att jag deltagit i något. Så likabra att inte vara fullt sysselsatt. Är inte helt säker på att jag koncentrerar mig heller, har ibland svårt att komma ihåg mötesdiskussionen. Men det kan ju nog också bero på videokontakterna, det är ju nog OK att sitta på möten, men på långa möten tappar man litet koncentrationen.

Jag får ju inte heller träffa folk pga att jag ännu har dålig motståndskraft. Ur min synvinkel är alltså coronasituationen jobbig men har den fördelen att ingen annan heller skall träffa någon de närmaste månaderna. Så jag är inte sååå konstig 🙂 Som tur är kan man ändå träffa folk genom att gå ut och gå eller sitta på verandan ifall solen skiner. Jobb har jag funderat på att börja i april, delvis sjukledig, men vi skall se om det lyckas.

Men imorgon blir det spännande, när månne jag lyckas boka tid?

Ska man våga tro??

Jag har inte skrivit som jag tänkt i bloggen i januari. Största delen av månaden har jag varje dag försökt gå och, sedan vädret tillåtit det, skida för att få bättre ork. Jag tror jag lyckats med det jämfört med december och höstläget. Om jag sedan fått något annat till stånd är litet oklart.

Det viktigaste som hänt är att jag varit på datortomografi, magnetundersökningar och blodprov, och talat med läkaren på plats på cancerkliniken i onsdags för en och en halvvecka sedan, och i onsdags i telefon. När vi träffades sade hon att allt ser bra ut men att det ännu syns av min cancer på bilderna. Däremot visste hon inte om det var levande eller dött det som syntes, så hon skulle tala om mig på deras veckosession ett par dagar senare. Det kunde hända att jag behöver strålbehandling ännu. Så jag blev ju litet ledsen. – Och så skulle hon ringa på måndag, och sköterskan skulle komma överens om tid med mig. Men det gjorde hon inte, och ingen meddelade om tid heller, så jag ringde dit på tisdag. Då fick jag reda på att jag hade en telefontid i onsdags, troligen på eftermiddagen.

På onsdag hade jag fotografering inför valet – tänk er vad skoj det är att gå utan hår o fotas, så jag var litet nervös. Så jag kommer att ha duk på i alla sammanhang hela våren kom jag fram till. Och före fotograferingen var jag efter mina glasögon som fixats sedan jag köpte dem i somras och aldrig hann använda dem innan mitt högra öga fick mer starr av allt cortison jag fick i mig i höstas. (Jag var hos ögonläkaren och beställde glasögon i början av juli, i början av augusti var situationen en helt annan och mina nya glasögon passade inte alls)

Jag var först hos fotografen av alla kandidater så det var litet spännande för oss båda, dvs vilka bilder skulle tas, och vad skulle partiet ha, och vad får jag själv om jag vill ha osv. så det tog 40 min istället för 20 men det gick bra. Fast bilderna har jag ännu inte fått så få se 🙂

Och när jag kom hem från fotografen ringde telefonen. Läkaren ringde och berättade att de gått igenom magnet- och DT-bilderna, och allt var bara bra! Total remission! Inga som helst tecken på cancer. Inga mer behandlingar alltså.

Så jag måste smälta det ett par dagar innan jag berättade det positiva för andra än mina barn. Nå, det kan ju finnas något som inte ännu syns, men inget finns nu, två månader efter behandlingen. I maj skall jag igen på datortomografi och PETröntgen för att kolla läget. Men just nu gäller det bara att bli friskare, och orka med livet.